Som hemma fast annorlunda

Idag ar vi lite trotta. Igar var en tamligen slitsam dag. Vi tog ut pengar. Detta kanske inte later sarsklit betungande, men for oss innebar det en tidig morgon, 45 minuter batfard, vantan, en dryg timmes bussresa samt en kortare tricycle-tur. Sa skulle vi hem igen igen. Detta tog oss totalt 8 timmar.

Behover vi ens saga att vi nu bor lite avsides. On heter Malapascua och vi har nu varit har i 6 dagar. Stormtrivs! Det var inte busenkelt att ta sig hit dock. Efter 5 timmar i en skraltig buss med "old school- ac", dvs kraftigt korsdrag, anlande vi till en ode hamn i den lilla byn Maya. Tanken var att hoppa pa forsta basta farja over till on, men denna forsta basta farja visade sig aven vara dagens sista farja och den hade redan avgatt nar vi kom fram. En herre var vanlig nog att erbjuda skjuts och innan vi visste ordet av sa satt vi pa en liten bat som sag ut att ha upplevt sina battre dagar. Det var morkt, blaste kraftigt och snart var vi totalt genomblota. Det var inte heller jattebetryggande att fa veta, mitt ute pa oppet vatten, att det ar har hajarna haller till. Vi klarade oss over utan sjoslag och fann on i totalt kolmorker. Lilla Malapascua har lite begransat med elektricitet och att finna fram till varat hotell visade sig vara lite problematiskt. Vad som sedan var annu mer problematiskt var nar vi klockan 19 gav oss ut pa de ode stigarna for att kopa lite tandkram. Vi hade fatt veta att det fanns en butik nagonstans och de fa manniskor vi motte gav oss bara bestamda pekningar ratt ut i  den svarta buschen som svar nar vi fragade om vagen. Exakt hur lange vi irrade runt i skogen vet vi inte, men nar vi val fann det lilla skjulet som forestallde butiken kandes det som . Vi kunde antligen borsta vara tander (i kallt saltvatten da det ar det enda som finns att tillga) och somnade efter att ha hittat en lamplig placering pa var lilla flakt sa att atminstone nagon kroppsdel svalkades i den extrema varmen. 

Dagen darpa slog vi upp dorren till var bungalow och insag till var fortjusning och stora forvaning att vi bodde precis pa den kritvita stranden. Gott! Var forsta bekantskap pa on, Julius (som for ovrigt tror att Sverige och Thailand har samma klimat..), gav oss en guidad tur pa hans lilla moppe med Lady Gaga som bakgrundsmusik. Denne man visade oss alla ons strander och imponerade med sina palmklattrarkunskaper och hamtade oss varsin kokosnot. Farsk kokos var inte fel.


 

Malapascua ar kant for sin dykning och Hanna fick antligen mojlighet att paborja sin dykarutbildning! Detta utspelade sig pa Fun & Sun Dive Shop, ett stalle med otroligt mycket personal men bara instruktoren tycks jobba. Sa medans Hanna svettades med sin open water kurs drog den ovriga personalen med Ylva pa fisketurer och sjoborrejakter. En av dagarna foljde Ylva med ut och gjorde ett provdyk i det pittoreska Coral Garden dar vi faktiskt sag "Nemo in person" som Julius sa fint uttryckte det. Nar diverse prov var avklarade firades det med filippinsk rom och cola i dykshoppen med hela personalstyrkan.


Fun & Sun's sjoborrelunch



Det var med andra ord ratt segt att stiga upp tidig morgon till var planerade bankomatfard. Narmaste bankomat ligger alltsa i Bogo drygt tva timmar bort, sa nar vi val var dar passade vi pa att gora ett rejalt uttag pa 35 000 pisos, alltsa ungefar 5000 sek. Nar vi lyfte ogonen fran sedelbunten fastnade blicken pa en skylt till hoger om bankomaten "Buy a lot 35.000p". Ofta man kan kopa en tomt for pengarna man just tagit ut. Var inte oroliga, vi motstod frestelsen och kommer hem som planerat.

Imorgon lamnar vi denna plats med ett stygn av sorg i hjartat. Da invanarantalet inte ar sarskilt stort tog det bara nagra dagar innan lokalbefolkningen borjade kalla oss vid fornamn och vi har kant oss valdigt valkomna och kommer sakna vara stamstallen.  

  


 

Eftersom det var ett tag sedan vi sist skrev varnar vi harmed otaliga lasare for detta langa och innehallsrika inlagg(utan bilder....) Sedan var senaste uppdatering har vi betat av norra Vietnam och befinner oss nu i Filippinerna.
 
Vi lamnade Nha Trang och grabbarna bakom oss och tog nattaget mot Hoi An. Denna tagresa var en upplevelse utover det vanliga. Vi hade bokat sovvagn, aven kallad soft sleeper, vilket lat bra tyckte vi. Nar vi val lyckats klamma oss igenom den tranga korridoren och funnit var fyr-baddarskupe fann vi att den for det forsta var last och for det andra, efter att konduktoren skrikit och bankat pa dorren x antal ganger, att det redan sov fem personer i den. Bara att krypa ner da! Vi var for forsta gangen glada over vara reselakan da vi inte kande for att dela lakan med aldre vietnamesiska man. Resan tuffade pa forbi risfalt, vattenbufflar och cyklister med asiatiska hattar(ni vet ^). Efter en stund kande vi hungern komma krypande och vi gav oss ut pa jakt efter den icke-existerande restaurangvagnen. Pa var promenad genom taget passerade vi de vagnar som inte var soft sleeper. Dar satt, lag och stod manniskorna overallt pa trabankar och golv och vi fick storogda blickar samt en och annan grabbning runt vristerna nar vi gick forbi. Tillaggas ska att denna tagresa var 12 timmar lang. Vara harda kupesangar kandes helt plotsligt mycket bekvamare.
 
Vi spenderade tva natter i Hoi An, en aldre och mycket lugnare stad an de vi tidigare hade besokt. Gatorna var sma och mysiga, och de myllrade av skraddarbutiker, restauranger och fina gallerier med vietnamesisk konst. Ylva tog en dagstur och besokte My Son, gamla ruinlamningar, men i ovrigt tillbringade vi tiden med att strosa langs floden och i gamla stan. Detta var helt klart en plats i var smak.
 
Vi bytte fardsatt och flog upp till Hanoi dar vi tog in pa Hanoi backpacker hostel. Som vi hade langtat efter vaningssangar och delade badrum! Vi fick inget superbra intryck av den hart trafikerade och dammiga huvudstaden men positivt var att vi fick tillfalle att umgas med Lin, Lisette och deras bihang. Detta gjorde Hannas Hanoi och vi hade nagra trevliga kvallarna tilsammans! 
 
Vi flydde fran storstaden och gjorde en utflykt till det beryktade Halong Bay for en tvadagars batresa. Var tur fick en ovantad inlednig under forsta lunchen da en overpretantios dansk hamnade i en haftig diskussion med varan gangsterguide angaende maten. Denna diskussion utvecklades till hotelser och forolampningar for att sedan sluta upp med ett brutalt vattenkrig, medan en forstummad Ylva satt precis mitt emellan. Allt detta utspelades mitt framfor ogonen pa en chockerad turistgrupp samt besattning. Bortsett fran denna incident var resan lugn och trevlig med oerhort fina vyer(bilder kommer sa smaningom). Vi umgicks med tva norskor och spenderade dagarna med grottvandring och kajakpaddling.
 
Vi lamnade Vietnam och flog till Filippinerna. Mellanlandningen agde rum i den kinesiska staden Guangzhou(nej, vi vet inte sakert hur detta stavas eller uttalas och annu mindre vart det ligger). Nar vi anlande var flygplatsen ode och paminde obehagligt mycket om en allman toalett. Vi foljde transferskyltarna och kom till tullen, nagot som gjorde oss forvanade da vi bara skulle byta plan. Aven kontrollanterna verkade forvanade over det faktum att vi faktiskt skulle resa vidare och de verkade inte veta riktigt hur de skulle hantera denna situation. Efter nogrann skanning av pass och ansikten beslagstog alla vara resedokument och vi blev placerade pa tva stolar medan samtlig personal tycktes utreda vart arende. Dar spenderade vi en bra stund standigt iaktagna av en barsk dam, alldeles for lang for att vara kinesiska och med en smatt gam-aktig jargong, och vi borjade pa allvar fundera pa om vi kunde vara efterlysta for nagot brott vi inte mindes begatt. Just som vi borjat oroa oss over att bli stallda infor kinesisk krigsratt, kom en kvinna skyndandes med vara pass i handen och med bestamda steg ledde hon oss till ett rum som liknade en blandning av ett VIP-rum och vantsalen till en gynekologisk mottagning. Soft! En flygplatsupplevelse utover det vanliga.

Vi spenderade tolv timmar i Manila, vilket kandes tillrackligt. En promenad till McDonald's gav oss mojlighet att kopa bade hamburgare och horor. Resten av kvallen agnades at en spannande kackerlacksjakt.

Dagen darpa anlande vi till on Boracay. Vi hade vantat oss mycket turister men da vi kom fram pa skartorsdagskvallen fick vi en smarre chock. Det verkade som om hela den filippinska befolkningen, dvs. drygt 80 miljoner manniskor, hade rest hit for att fira pask. Yes... Detta stamde inte riktigt overens med var bild av en stilla paradiso men nar helgen var over blev det mycket lugnare och vi kunde njuta av den kritvita stranden och de mysiga restaurangerna. Idag ar var sista dag har och vi kom precis tillbaka fran en segeltur runt on. Liten bat, sma och glada filippinare och jattehoga vagor! Vi gjorde aven ett stopp da vi snorklade runt och tittade pa fargglada fiskar. Forutom "Ibizavibbarna" ar Boracay ganska sa nice!