Som hemma fast annorlunda

Jag och Lin befinner oss nu pa Koh Tao. I Thahahahailand som Lin sa effektfullt uttrycker sig. Resan hit var lite hard. Vi snackar nattbuss foljt av tuk tuk genom Laos. Nattag fran gransen till Bangkok. Nattag darifran foljt av nagra timmars buss-och bat-ande. Aldrig har en hard sang varit sa skon som nar vi utmattade krop ihop i fosterstallning i var stillastaende bungalow. Tre dagars oavbrutet resande. Sa skont att komma fram.

Allihopa overlevde dagen iallafall Bangkok. Vi vagade till och med ta en tur in till centrum for lite spatserande pa Koh San Road. Sag inga tecken pa oroligheter forutom att vi vid ett tillfalle passerade en liten grupp iforda militarklader. I Bangkok gick var lilla grupp skilda vagar, da Lin och jag akte sydost och de andra sydsydvast. Vi kommer mota upp med restan av ganget om drygt en vecka men tills dess ar det bara var lilla duo. 

Idag slog vi pa stort och hyrde en frasig fyrhjuling, vilket visade sig vara ett mycket bra beslut da vagarna pa on ar fruktansvarda och en moped hade varit rena sjalvmordet. Detta skulle nog kunna vara mitt absoluta favoritfordon och jag var kande mig oerhort haftig nar jag manovrerade var superfyrhjuling pa de branta och skumpiga vagen. Vi lyckades hitta en jattefin och nast intill folktom strand och da den nuvarande halsan inte tillater nagon dykning tyckte vi att snorkling lat som en bra ide. Det var det. En meter ut vattnet borjade det finaste rev jag nagonsin skadat, och det strackte sig verkligen sa langt man kunde se. Nu forstar jag varfor man aker till Koh Tao. Helt fantastiskt.