Sandslottet som sprangdes

Tiden pa The Rock visade sig faktiskt bli en av hojdpunkterna pa resan, trots den slang av mindervardeskomplex som drabbade mig nar jag forst flyttade in och det faktum att det utan tvekan var det skabbigaste stallet jag bott pa. Raknade baddarna och insag att vi var 17 personer som trangdes i dormet. Fyra sma roterande flaktar hade vi att samsas om. Inga fonster vilket innebar att den enda ljuskallan var ett liten lampa i ena hornet. Rangliga sangar, kackerlackor i duschen och sa myggorna. Alla. Dessa. Myggor. Jag har aldrig under hela mitt 21-ariga liv upplevt nagot liknande. Jag undrar om mina fotter nagonsin kommer aterfa sin forna form. Sa varfor det var sa bra kan jag inte satta fingret pa. Det var val pa grund av nagot slags gemenskapssyndrom bland oss som genomlevde detta tillsammans. Men jag vet inte. Hursomhelst sa trivdes jag som fisken i vattnet.

Det var nog mycket The Rock som gjorde att jag stannade sa pass lange pa Phi Phi. Tiden forsvann dar pa nagot markligt satt. Har inte varit jatteaktiv under veckan som gatt utan snarare valdigt stillasittande. Detta med undantag fran en dag da vi agnade oss den underskattade aktiviteten cliff jumping, nagot som jag gick med pa i ett svagt ogonblick efter oavbrutna patryckningar av min sanggranne Sam. Sams dumdristiga forslag resulterade trots min skepsism i en lyckad heldag med klipphoppande, snorkling samt en tur till Maya Bay, stranden dar filmen The Beach spelades in for ack sa manga ar sedan. Kort och gott the beach-beachen.

        
Fran hoger: Sam, Liv, jag,
Marc och flum guide
                                              
Det var forst i forrgar jag fick andan ur vagnen och begav mig mot detta grannland i soder. Jag var lite sliten efter sista kvallen pa Phi Phi. Denna spenderades tillsammans med diverse rumskamrater samt sota Lisa fran Linkan och borjade med buffe, fortsatte med fotboll och avslutades med ett genomtankt sandsslottsbygge pa stranden. Nu ar jag i Kuala Lumpur och forsoker febrilt vanja mig vid att vara i en storstad. Blygsamma 23 timmar tog det fran avgang till ankomst. Blev avslappt klockan 04.30 igarmorse pa en liten terminal utan personal 2 mil utanfor staden. Som tur var hade jag sallskap med Marc - en hollandare jag larde kanna pa Phi Phi - och vi lyckades pa nagot satt fa tag pa en billig buss som tog oss hela vagen till chinatown och efter en stunds promenerande fann ett rum dar vi till slut fick satta ner vaskan for att sedan kollapsa och sova atta timmar i strack. Men idag ska vi gora stan!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0