Simple Place Simple Life
Vi var pa Koh Samui nagra dagar innan vi kom hit. Vad vi snabbt kunde konstatera var att detta var Thailand. Prima strand visserligen men lite for manga solstolar for var smak. Var forsta anhalt pa on vimlade av man i aldre medelaldern (i forsta hand skandinaviska) pa jakt efter unga thailandskor. Nasta stalle vi bodde pa verkade attrahera i forsta hand barnfamiljer och medelalders par. Kort sagt kandes det inte riktigt som var melodi.
Innan vi lamnade Samui hann vi dock med en elefantrelaterad utflykt. Vi fornedrade oss sedan en smula genom att besoka den oerhort banala Swedish restaurant i Hat Lamai. Vaggarna var tackta med svenska flaggor och Prippsreklam och man kunde bestalla allt fran svensk frukost (kaffe och cigg) till rodspatta, falukorv och kanelbullar. Agaren till denna instution hette Erik - En man i 50-arsaldern med gubbaktig stockholmska och olmage som savligt stod parkerad bakom bardisken. Bakom honom hangde en tavla med orden Hellre en ranglig bardisk an ett fast forhallande. Han bjod oss pa Ahlgrens bilar (detta vanligtvis sa ointressanta godis har aldrig varit sa gott) och berattade stolt att han inte jobbat en dag pa 15 ar. Jag avnjot en fantastisk maltid bestaende av oxstek, potatismos, rodvinssas och stekt lok. Detta avrundades med kladdkaka och svenskt kaffe. Jag alskar verkligen asiatisk mat - i synnerhet thailansk - men efter manader utan husmanskost var detta helt oslagbart.
Ikvall ser det ut att bli hangmatta, film och kanske en Singha. Man kunde ha det samre!
FRAMME!!!!!
Allihopa overlevde dagen iallafall Bangkok. Vi vagade till och med ta en tur in till centrum for lite spatserande pa Koh San Road. Sag inga tecken pa oroligheter forutom att vi vid ett tillfalle passerade en liten grupp iforda militarklader. I Bangkok gick var lilla grupp skilda vagar, da Lin och jag akte sydost och de andra sydsydvast. Vi kommer mota upp med restan av ganget om drygt en vecka men tills dess ar det bara var lilla duo.
Idag slog vi pa stort och hyrde en frasig fyrhjuling, vilket visade sig vara ett mycket bra beslut da vagarna pa on ar fruktansvarda och en moped hade varit rena sjalvmordet. Detta skulle nog kunna vara mitt absoluta favoritfordon och jag var kande mig oerhort haftig nar jag manovrerade var superfyrhjuling pa de branta och skumpiga vagen. Vi lyckades hitta en jattefin och nast intill folktom strand och da den nuvarande halsan inte tillater nagon dykning tyckte vi att snorkling lat som en bra ide. Det var det. En meter ut vattnet borjade det finaste rev jag nagonsin skadat, och det strackte sig verkligen sa langt man kunde se. Nu forstar jag varfor man aker till Koh Tao. Helt fantastiskt.
I Lalalaoslalalandet....
Igar klamde vi ihop oss, sju svettiga vasen, i en liten tuk tuk och begav oss mot de vattenfall som ligger nagra kilometer utanfor staden. Vattnet dar var riktigt svalkande och om man bortser fran att alla turister ingav kanslan av att befinna sig pa ett sorts exotiskt centralbad var det en mycket behaglig plats att befinna sig pa. Jag och Lin at en fruktansvart god middag och fram pa kvallen spatserade vi en tur pa stadens nattmarknad. Detta innebar att jag nu kan lamna Luang Prabang med gott samvete. Sa ikvall kommer vi stuva in oss i en nattbuss och paborja den 10 timmar langa farden tillbaka till huvudstaden som vi lamnade for en vecka sedan. Darefter vantar ytterligare ett halvt dygns resa in till Thailand (om ni nu undrar huruvida vi ar sjalvmordsbenagna sa ar svaret nej. Vi kommer halla oss borta fran tumultet i Bangkok).
I Vientiane hann vi med bade en visit pa nationalmuseet och ett par tempelbesok. Vi mediterade med munkar i What Si Saket, stadens aldsta tempel och beskadade aven guldtemplet What Pha That Luang. Lins misstankta oroninflamation forde oss till stadens sjukhus dar hon mottog en prislos behandling i form av grundlig oronrengoring utford av en bister oronlakare nogrann iaktagen av 8 praktikanter. Behandligen ma varit till ingen nytta da smartan kvarstar, men a andra sidan var detta en mycket spektakular upplevelse. Inte minst for mig som askadare. Vi unnade oss dessutom en kvalls bowlande i sallskap med ett gang andra europeer. Det hela kandes mycket vasterlandsk anda tills strommen gick. Still in Asia.
Vi spenderade nagra dagar i Vang Vieng dar vi kande oss obligerade att prova pa den beryktade (las: infamous) tubingen. Exakt vad detta innebar ar svart att forklara men det invovlerar en flod, stora gummiringar, lianer och linbanor samt alkohol. Denna serveras inte pa flaska, burk och definitivt inte i glas utan uteslutande i buckets.
Ni vet ju vad man sager: When in Rome..
Mopedister bland Hinduister
Jag kan borja med att meddela att Ylva ar hemkommen! Malapascuas fataliga befoklning ma sorja over detta men jag tror vi ar manga som ar glada over att hon aterigen ar pa svensk mark, speciellt som ryktet sager att det stundande parlamentsvalet i Filippinerna for med sig en minst sagt orolig stamning.
Sjalv befinner jag mig nu i Vientiane, Laos. I denna blygsamma huvudstad rader ett ofrankomligt lugn. Kan inte med ord uttrycka hur befriande det ar. Trots den 39-gradiga varmen. Vi anlande igareftermiddag efter att ha spenderat 15 timmar i standbylage pa Kuala Lumpurs flygplats. Later nog betydligt mer brutalt an det var. Nagra timmars somn pa det bekvama golvet, Starbucks-kaffe, lite kortspel samt luffarshack och sen var det dags for boarding. Varre saker har man upplevt.
For ovrigt maste jag saga att Gili Meno utan tvekan levde upp till forvantningarna. Sista dagen hoppade jag i vatdrakten igen och tog ett dyk vid sa kallade The Slope. Tank akvarium sa kanske ni kan forestalla er. Riktigt riktigt haftigt faktiskt.
Efter fyra slappa dagar pa lilla Meno tog vi baten over till Gili Trawangan. Pa GT som jag valt att kalla det, var det inte riktigt samma harmoniska stamning som pa Meno men vi lyckades komma over ett fenomenalt hus och dessutom fanns dar nagra riktigt trevliga barer och fin strand sa inga klagomal har inte.
Nar vi kom tillbaka till Bali beslutade vi oss for att utforska on pa moped. Detta visade sig vara ett fantastiskt fardsett pa denna lagom stora o och naturen vi passerade var (snalla ursakta min klyshiga formulering) andlost vacker. Risterasser och grona slutningar sa langt ogat nadde.
Vi akte forst nordost mot de svarta stranderna i Amed. Darifran foljde vi norra kusten till Lovina dar vi steg upp i ottan for lite delfinspaning. Vadret var knappast det basta och humoret inte riktigt pa topp da vi satt i var lilla trabat i en bathjord av turister ute till sjoss. Jag hade mentalt forberett mig pa total delfinfranvaro men strax innan gryningen dok den forsta fenan upp bland vagorna och snart var vi omgivna av de sma liven. Kan inte lata bli att hapnas over dessa fantastiskt fina djur.
Med ett brutalt skyfall i halarna gasade vi vidare och styrde mot Balis bergiga inland. Bade jag och min bakdel var tacksamma over att komma fram till Lake Batur med tillhorande vulkan. Halvt drunknad och totalt genomfrusen men annars vid god vigor. 
Dag 4 motorbike stannade vi till i Ubud, en stad som visade sig ha oandligt utbud av hantverk och fantastiskt goda sallader, innan vi ateramnade vara trogna mopeder och tog en simpel buss till flygplatsen. For att citera Sebastian dag 7 av resan: "Allt utover detta ar en bonus."
