I Lalalaoslalalandet....
Laos krokiga vagar har nu fort oss till den oforskamt mysiga staden Luang Prabang. Det ar varmt. Olidiligt varmt faktiskt och min svenska kropp hanterar inte det har klimatet sarskilt bra alls. Lyckades dra pa mig en riktig dunderforskylning och har snorvlat, hostat och slemmat mig fram i den 40 gradiga varmen. Men frukta icke kara lasare, nu ar jag pa battringvagen och aven om den forsta tidens vistelse har spenderades i form av en livlos gronsak har jag nu krypit fram ur ac-rummet och sett lite av staden.
Igar klamde vi ihop oss, sju svettiga vasen, i en liten tuk tuk och begav oss mot de vattenfall som ligger nagra kilometer utanfor staden. Vattnet dar var riktigt svalkande och om man bortser fran att alla turister ingav kanslan av att befinna sig pa ett sorts exotiskt centralbad var det en mycket behaglig plats att befinna sig pa. Jag och Lin at en fruktansvart god middag och fram pa kvallen spatserade vi en tur pa stadens nattmarknad. Detta innebar att jag nu kan lamna Luang Prabang med gott samvete. Sa ikvall kommer vi stuva in oss i en nattbuss och paborja den 10 timmar langa farden tillbaka till huvudstaden som vi lamnade for en vecka sedan. Darefter vantar ytterligare ett halvt dygns resa in till Thailand (om ni nu undrar huruvida vi ar sjalvmordsbenagna sa ar svaret nej. Vi kommer halla oss borta fran tumultet i Bangkok).
I Vientiane hann vi med bade en visit pa nationalmuseet och ett par tempelbesok. Vi mediterade med munkar i What Si Saket, stadens aldsta tempel och beskadade aven guldtemplet What Pha That Luang. Lins misstankta oroninflamation forde oss till stadens sjukhus dar hon mottog en prislos behandling i form av grundlig oronrengoring utford av en bister oronlakare nogrann iaktagen av 8 praktikanter. Behandligen ma varit till ingen nytta da smartan kvarstar, men a andra sidan var detta en mycket spektakular upplevelse. Inte minst for mig som askadare. Vi unnade oss dessutom en kvalls bowlande i sallskap med ett gang andra europeer. Det hela kandes mycket vasterlandsk anda tills strommen gick. Still in Asia.
Vi spenderade nagra dagar i Vang Vieng dar vi kande oss obligerade att prova pa den beryktade (las: infamous) tubingen. Exakt vad detta innebar ar svart att forklara men det invovlerar en flod, stora gummiringar, lianer och linbanor samt alkohol. Denna serveras inte pa flaska, burk och definitivt inte i glas utan uteslutande i buckets.
Ni vet ju vad man sager: When in Rome..
Igar klamde vi ihop oss, sju svettiga vasen, i en liten tuk tuk och begav oss mot de vattenfall som ligger nagra kilometer utanfor staden. Vattnet dar var riktigt svalkande och om man bortser fran att alla turister ingav kanslan av att befinna sig pa ett sorts exotiskt centralbad var det en mycket behaglig plats att befinna sig pa. Jag och Lin at en fruktansvart god middag och fram pa kvallen spatserade vi en tur pa stadens nattmarknad. Detta innebar att jag nu kan lamna Luang Prabang med gott samvete. Sa ikvall kommer vi stuva in oss i en nattbuss och paborja den 10 timmar langa farden tillbaka till huvudstaden som vi lamnade for en vecka sedan. Darefter vantar ytterligare ett halvt dygns resa in till Thailand (om ni nu undrar huruvida vi ar sjalvmordsbenagna sa ar svaret nej. Vi kommer halla oss borta fran tumultet i Bangkok).
I Vientiane hann vi med bade en visit pa nationalmuseet och ett par tempelbesok. Vi mediterade med munkar i What Si Saket, stadens aldsta tempel och beskadade aven guldtemplet What Pha That Luang. Lins misstankta oroninflamation forde oss till stadens sjukhus dar hon mottog en prislos behandling i form av grundlig oronrengoring utford av en bister oronlakare nogrann iaktagen av 8 praktikanter. Behandligen ma varit till ingen nytta da smartan kvarstar, men a andra sidan var detta en mycket spektakular upplevelse. Inte minst for mig som askadare. Vi unnade oss dessutom en kvalls bowlande i sallskap med ett gang andra europeer. Det hela kandes mycket vasterlandsk anda tills strommen gick. Still in Asia.
Vi spenderade nagra dagar i Vang Vieng dar vi kande oss obligerade att prova pa den beryktade (las: infamous) tubingen. Exakt vad detta innebar ar svart att forklara men det invovlerar en flod, stora gummiringar, lianer och linbanor samt alkohol. Denna serveras inte pa flaska, burk och definitivt inte i glas utan uteslutande i buckets.
Ni vet ju vad man sager: When in Rome..
Kommentarer
Postat av: Bella
Oh håll dig borta från alla krigslystna thailändare så du kommer hem välbehållen. Saknar dig så jävla mycket så du måste komma hem snart! Vill inte att du ska resa mer, är egoistisk och vill ha hem dig nu. Snart ses vi bästa Hanna!
Trackback
