Som hemma fast annorlunda

Vi har nu forflyttat oss pa varldskartan och befinner oss i Vietnam. Sista tva dagarna i nz var amnade att spenderas i Christchurch, men efter en narmare titt pa flygbiljetten visade det sig att vi skulle aka en dag tidigare till Auckland. En liten detalj vi holl pa att missa. Vi spenderade alltsa en kulturell dag i Christchurch innehallande botanisk tradgard och konstmuseum, och sedan en i Auckland innehallande absolut ingenting, innan vi bytte varldsdel. Annu en narmare biljetttitt avslojade en tretton timmars vantetid i Hong Kong. Val pa flygplatsen forandrades var frustration snabbt till fortjusning nar vi utan hoga forvantningar fragade i informationsdisken om det var mojligt att fa nagot slags dagsvisum. Tva snabba nickningar foljt av ett kortfattat "Mhm mhm, here is map, bus or train." blev vart svar och vi var inte sena med att hoppa pa taget down town, trots att klockan bara var sex pa morgonen. Pa centralstationen stotte vi pa en liten kvinna fran Indonesien som slot sig till var duo, utan att vi egentligen hade sarskilt mycket att saga till om i fragan. Tillsammans gav vi oss ut i den stora staden, och var nya van vid ungefarligt namn Farida var mycket trevlig. 


Marknad i SoHo med allt fran vackert porslin till fargglada fiskar.

I myller pa vag till Hong Kong park. Kandes bra att for en gangs vara av medellangd nar man spatserar pa gatan. 

Samma kvall anlande vi till Ho Chi Minh, eller Saigon som ar det aldre namnet. Efter en manad pa tomma landsvagar med endast far i sikte var vi fullkomligt chockerade da vart forsta intryck av staden var en taxitur med en galet skrattande, tutande och okoncentrerad chauffor bland sjuka mangder tvahjuliga fordon. Dagen darpa fick vi efterlangtat sallskap av Martin och Henka, Hannas gamla klasskamrater, som kom inramlandes fran Kambodja. Tillsammans varvade vi ner i storstadshetsen med god mat och inhemsk ol. Var prut-teknik liksom vart mod sattes aven pa prov vid Ben Thanh-marknaden samt vid stadens overgangsstallen och med forbattrade kunskaper pa bagge omradena lamnade vi staden tva dagar senare.

          
                                                             Granden in till vart fina hotell

Fardsattet blev tag och detta var pa manga satt en unik upplevelse. Klockan var halv sex pa morgonen och likt Hogwarts-expressen skakade den gamla tagvagnen rofyllt fram medans konduktorerna gick fram och tillbaka dragandes pa vagnar fyllda av diverse proviant. Det var bara magin som saknades. Lagom tills dess att vi borjade slumra in slogs tvn pa ur hogtalarna strommade nagon slags vietnamesisk opera pa extremt hog volym. Som de enda turisterna vi var vaknade upp och sag oss forvirrat omkring for avlasa om vi var de enda som inte uppskattade denna form av tidig underhallning. Nagon som verkligen inte uppskattade detta var Martin, men vad lokalbefolkningen tyckte var svarare att avgora.

Vi hamnade i Nha Trang, ett riktigt semesterparadis, vilket passade oss utmarkt efter det hoga tempo vi hallt tidigare. Vi vagade testa pa ett av de manga gatukoken(las: en valdigt liten vagn, en annu mindre grill och pyttesma stolar och bord) och har funnit att dessa sallan sviker. Prima mat for fem kronor! Vi har brant oss pa stranden och hangt pa Why Not bar. Ylva kostade aven pa sig ett frisorbesok. Ansiktsmassage och klippning for 37 spann. Phu.







Planen for denna femte och sista kvall ar att smaka pa grillad igelkott. Spannande men ratt creepy!

Vi har nu natt Queenstown. En stad med oerhort gott rykte och vi kom hit med tron om att det omojligt kunde vara sa bra som alla sager. Det ar det. En lagom stor stad vid den vackra sjon Wakatipu med ett alldeles for manga mojligheter att spendera alla sina pengar.

Vi ankom lamplig nog den 7:e mars aven kand som HANNAS FODELSEDAG! Med anlednig av denna stora dag tyckte vi att det lampade sig att lagga en enorm summa pengar pa att kasta oss utfor ett hogt stup. Nar vi stod ovanfor det 134 m hoga Nevis bungyn var det inte utan att det pirrade litegrand bade har och dar. Vart liv hangde pa ett gummiband, och i det bandet studsade vi nagra ganger innan vi hissades upp. Varre an sa var det inte. ("Everything gick so fast" som motalamartin- kungen av swinglish och felsagningar sa fint uttryckte sig). Men tusan sa roligt det var! Kvallen spenderades pa det valbesokta World bar tillsammans med vart resefolje. 


Pre Bungy

For att ta vid dar vi sist slutade lamnade vi "absan tassman"(annu ett Martincitat) och darifran reste vi soderut mot Barrytown, vastkustens "Las vegas". Gor nu inte misstaget och tro att detta ar en stad bara for att det slutar med town och jamfors med en miljonstad. Barrytown bestar av ett hus. En bar. Det blev ett teparty, dvs. en utkladnadsfest dar temat var bokstaven T. Alla hade dock inte uppfattat detta tema och bland trafikkontrollanter, transvestiter och texasbor dolde sig en tvattakta strippa. En trippa? Framat smatimmarna kom en narmast exstatisk Ylva utspringande for att informera om padraget pa bardisken. "guys, you really have to see this!" En lokal formaga iford absolut ingenting stod for showen som blev en festlig kontrast till larviga kundvagnsdanser utforda av utspokade strayresenarer. Nagot overaskande men angenamt.


Fran vanster Tarzan, Transan, Turtlen och Turisten

Det var en trott buss som dagen darpa nadde Franz Josephs nationalpark. Dar fanns mojligheten att knalla en heldag pa glaciaren men da vi fatt nog av sno och is denna svenska vinter nojde vi oss med att se den pa avstand fran en hastrygg. Vi gjorde aven ett kort stopp da vi fick beskada Fox glaciar, vilket ar ett utmarkt exempel pa det vi kommit att kalla "speed-turism". Stanna, ut ur bussen, ta en bild, in i bussen, stanna igen, ut ur bussen, ga en 5 min slinga, ta en bild, in i bussen, osv. For basta mojliga resultat inom denna gren har vi aven utvecklat det vi kallar "taktik-turism". Detta gar ut pa att invanta de sallsynta luckorna mellan hjordar av japaner och snabbt som attan ta en bild forestallande oss ensamma i den oerhort vackra naturen. Detta utan att paniken syns i ogonen da en lang ko bildas bakom. Vi borjar bli riktigt vassa!


Vi i sallskap med Jenny och tre tamligen lata pallar men glaciaren i bakgrunden.


I vackra Makaroa bodde vi i trekantiga hus och badade the Blue Pools. Iskallt men blatt.


Vi planerar att stanna har i Queenstown nagra dagar till. Det finns som sagt mycket att se och gora har. Igar akte vi till Milford sound, eller "Soundford Milf" som kung Martin kallade det, for en battur i fjordlandskapet. Fint men regnigt. Precis som Norge. 

Var tid i NZ borjar ga mot sitt slut och om bara en vecka flyger vi till Vietnam. Detta innebar ocksa slutet for det lilla gang som vi hangt ihop med sedan Raglan. Bitterljuvt. Vi ser fram emot en forflyttning mot varmare breddgrader men kommer sakna detta finfina land. Christchurch next!

 
Fergburgerpicknick

Ny buss, nya manniskor, nya platser att beskada. Vi lamnade lugnet i Raglan och besokte Nya Zeelands urinvanare, Maorierna, for en kulturfylld afton. Denna inneholl en traditionell men smaklos maltid foljt av sang och dansframtradande. Vi och vart bussgang fick ocksa chansen att delta i dansen. (For er som gillar hollandare i bara overkroppar som utfor oerhort manliga danssteg kommer en video pa fb. Enjoy) 


Den tradiotionella maoridansen "hakka"

Nasta stopp pa resan gjordes i Rotorua. Dar tog vi en riktig walk on the wild side. Down by the river side sa att saga. Det var dags for raffting. Vi och vara medgalningar bar var gummiflotte till strandkanten, bad en Maori-bon till floden, hade en foga uppmuntrande introduktion och sedan bar det av! Var instruktor var inte sen att beratta att vi utan tvekan var veckans samsta grupp. Riktiga stolpskott som inte kunde paddla i takt for fem ore. Denne skeptiska man fick vatten pa sin kvarn (bokstavligt talat) nar vi nadde det tredje och hogsta vattenfallet. Nagoting gick snett. Valdigt snett. Nar vi lag pa botten nedanfor det 7 meter hoga fallet och enlig de inledande instruktionerna frenetiskt forsokte krypa ihop till bollar och vanta pa flyta upp till ytan trodde vi nastan att var sista stund var kommen. Det var den inte, och upplevelsen var en riktig hojdare. Trots att botten var nadd.


Raftingteamet exlucive fotograf
 

Efter en natt i pittoreska Taipo begav vi oss mot Tongariro national park, for manga kand som Mordor i Sagan om ringen. I Gandalfs narvaro, vid foten av Domedagsberget, startade var 8 timmar langa vandring vid namn The Tongariro crossing. Uppfor rykande vulkaniska berg och forbi blaa emeraldsjoar traskade vi pa med vara korta hob-ben. Nojda men trotta sov vi gott i ett mycket finare rum an vi egentligen betalat for. Flyt ska man ha!



Domedagsberget tornar upp sig. "Vi tankte slanga i en ring men val dar orka vi fan ingenting".


"Rocksurfing"


Emerald lakes

Det nalkades huvudstad for oss och var illorangea Stray-buss. Efter ett kostsamt lakarbesok orsakat av nagra illasinnade skalbaggar som bitit sig uppfor Hannas ena ben och efterlamnat stora vatskefyllda blasor, gav vi oss ut for att uppleva en lordagskvall i Wellington. Dag tva huvudstad spenderades pa Te papa, nz's riksmuseum. Sweet as! som var coola 22 aring till busschauffor Honey brukar uttrycka sig.

I skrivandes stund befinner vi oss pa en ljummen veranda, omgivna av hons och lamadjur. Vi har lamnat nordon och ar nu i en annan nationalpark, Abel Tasman. Vackert!