Som hemma fast annorlunda

Vi har nu natt Queenstown. En stad med oerhort gott rykte och vi kom hit med tron om att det omojligt kunde vara sa bra som alla sager. Det ar det. En lagom stor stad vid den vackra sjon Wakatipu med ett alldeles for manga mojligheter att spendera alla sina pengar.

Vi ankom lamplig nog den 7:e mars aven kand som HANNAS FODELSEDAG! Med anlednig av denna stora dag tyckte vi att det lampade sig att lagga en enorm summa pengar pa att kasta oss utfor ett hogt stup. Nar vi stod ovanfor det 134 m hoga Nevis bungyn var det inte utan att det pirrade litegrand bade har och dar. Vart liv hangde pa ett gummiband, och i det bandet studsade vi nagra ganger innan vi hissades upp. Varre an sa var det inte. ("Everything gick so fast" som motalamartin- kungen av swinglish och felsagningar sa fint uttryckte sig). Men tusan sa roligt det var! Kvallen spenderades pa det valbesokta World bar tillsammans med vart resefolje. 


Pre Bungy

For att ta vid dar vi sist slutade lamnade vi "absan tassman"(annu ett Martincitat) och darifran reste vi soderut mot Barrytown, vastkustens "Las vegas". Gor nu inte misstaget och tro att detta ar en stad bara for att det slutar med town och jamfors med en miljonstad. Barrytown bestar av ett hus. En bar. Det blev ett teparty, dvs. en utkladnadsfest dar temat var bokstaven T. Alla hade dock inte uppfattat detta tema och bland trafikkontrollanter, transvestiter och texasbor dolde sig en tvattakta strippa. En trippa? Framat smatimmarna kom en narmast exstatisk Ylva utspringande for att informera om padraget pa bardisken. "guys, you really have to see this!" En lokal formaga iford absolut ingenting stod for showen som blev en festlig kontrast till larviga kundvagnsdanser utforda av utspokade strayresenarer. Nagot overaskande men angenamt.


Fran vanster Tarzan, Transan, Turtlen och Turisten

Det var en trott buss som dagen darpa nadde Franz Josephs nationalpark. Dar fanns mojligheten att knalla en heldag pa glaciaren men da vi fatt nog av sno och is denna svenska vinter nojde vi oss med att se den pa avstand fran en hastrygg. Vi gjorde aven ett kort stopp da vi fick beskada Fox glaciar, vilket ar ett utmarkt exempel pa det vi kommit att kalla "speed-turism". Stanna, ut ur bussen, ta en bild, in i bussen, stanna igen, ut ur bussen, ga en 5 min slinga, ta en bild, in i bussen, osv. For basta mojliga resultat inom denna gren har vi aven utvecklat det vi kallar "taktik-turism". Detta gar ut pa att invanta de sallsynta luckorna mellan hjordar av japaner och snabbt som attan ta en bild forestallande oss ensamma i den oerhort vackra naturen. Detta utan att paniken syns i ogonen da en lang ko bildas bakom. Vi borjar bli riktigt vassa!


Vi i sallskap med Jenny och tre tamligen lata pallar men glaciaren i bakgrunden.


I vackra Makaroa bodde vi i trekantiga hus och badade the Blue Pools. Iskallt men blatt.


Vi planerar att stanna har i Queenstown nagra dagar till. Det finns som sagt mycket att se och gora har. Igar akte vi till Milford sound, eller "Soundford Milf" som kung Martin kallade det, for en battur i fjordlandskapet. Fint men regnigt. Precis som Norge. 

Var tid i NZ borjar ga mot sitt slut och om bara en vecka flyger vi till Vietnam. Detta innebar ocksa slutet for det lilla gang som vi hangt ihop med sedan Raglan. Bitterljuvt. Vi ser fram emot en forflyttning mot varmare breddgrader men kommer sakna detta finfina land. Christchurch next!

 
Fergburgerpicknick