Som hemma fast annorlunda

Samtliga av dessa spektakulara manniskor lamnar idag Thailandet och flyger hem till sommarSverige. Jag tog avsked av Lin pa piren pa Phi Phi for tva dagar sedan. Mycket kanslofyllt. Jag saknar hennes ohammade vasen trots att jag vet att det inte ar langt kvar tills vi ar aterforenade. Annu har jag dock en liten tid kvar har och den ska tas tillvara pa med andakt innan jag beger mig tillbaka till det faktiska livet dar saker som klockor och jobb ar vanligt forekommande. Ska bli spannande att komma hem, vet inte riktigt hur jag kommer anpassa mig till en rutinbaserad existens. Men jag maste saga att det kommer vara ofantligt skont att slippa packa den dar forbannade vaskan var och varannan dag.

For att uppdatera om laget kan jag meddela att jag ha flyttat. Ar kvar pa Phi Phi men valde av ekonomiska och sociala skal att forflytta mig till backpacker-haket The Rock dar jag trangs med 12 andra manniskor i en sovsal med samma luftfuktighet som en jordkallare i regnskogen under monsunperioden. Alla mina rumskamrater verkar sa ubercoola, jag vet inte hur jag annars ska beskriva dem. Samtliga tycks vara ute och resa i flera ar och de verkar besokt varenda kontinet minst 2 ganger. Jag kanner mig fruktansvart blek och o-orginell nar jag hor de andra jamfora berattelser om huruvida det var jobbigare att bestiga Kilimanjaro pa hoppstylta eller cykla enhjuling genom Gobi-oknen. Jag kanske ska tillaga att de ar aldre an vad jag ar. Men anda. Det kanns lite grann som jag ar pa lager for extrema resenarer. Inspirerande men minimerande.

Som att mitt nya hostel inte ar spannande har pink eye tydligen borjats sprida bland de boende. Om ni, liksom jag, inte har full koll pa denna skrammande akomma sa ar det en bakteriesjukdom som satter sig i ogonen och ar extremt smittsam. Jag ar nu hyperparanoid och skoljer ogonen maniskt med handdecinfektion. Mojligt att detta beteende kommer resultera i att jag frater sonder mina ogon. Men man maste ju skydda sig.

Jag jobbar nu stenhart for att jag ska ha rad att ta ett sista dyk innan jag lamnar Thailand. Maste ju fa se de dar hajarna har som alla pratar sa mycket om. Sa jag sparar, snalar och sparar. Kom pa att basta sattet att sluta spendera pengar pa ar att lasa in planboken i ett vardeskap. Sedan lasa in nyckeln ocksa och skammas for mycket over sin klantighet for att vaga be personalen om hjalp att bryta upp skapet. Det funkar verkligen kanonbra.